Cissi Edler

Ni undrar varför jag är borta från skolan vissa dagar och varför jag e så jävla bitter/ledsen vissa dagar, Jag saknar Sebastian okej?  men han har blivit en helt annan person nu. Han hatar mig jag vet, men ändå så kommer jag ALDRIG kunna släppa tagen om honom känns det som, vissa dagar kan jag inte gå till skolan utan att börja gråta.. för att jag VET att jag kommer se honom nångång VARJE DAG. Vill inte se honom egentligen, för då kanske jag har lite lättare att glömma allting, visst jag kommer väl aldrig glömma det vi har gått igenom.. det gör ju inte nån.. men ändå så vill jag bara släppa taget om honom.. så det går lättare för mig i skolan. när folk snackar om att 7.an,8.an och 9.an ska gå uppe på Bokgården så vet jag fan inte om jag tänker gå i den där skolan längre.. men jag tänkter inte låta mina tankar förstöra min skolgång och min framtid.. jag ska gå emot min vilja och göra det tvärtom.. jag går till skolan oavsätt vad, idag är jag hemma från skolan, för att jag tänkte ladda upp mig lite tills morgondagen, Men jag vill INTE att nån ska snacka med mig om det här i skolan, det gör det bara svårare för mig.. låt mig bara försöka glömma allting. Jag kan se sjukt glad ut när jag är med mina vänner som betyder sjukt mycke för mig men innerst inne så mår jag skit. Orkar bara inte att ni ska fråga vad det är hela tiden, så nu vet ni vad det är och behöver inte fråga mer, Han va den som gjorde mig gladast genom den tiden som vi hade tillsammans,  men jag va ju så jävla dum i huvet och gjorde ett misstag och va otrogen mot honom.. men efter det så va han ändå en ängel, han brydde sig inte om det, utan han sa bara att vi kunde börja om allting.. men jag tackade ju nej och gjorde slut just då.. Satt jag sa att jag aldrig skulle ta tillbaka honom, och att han skulle hitta nån annan, efter ett 2 månader så börja jag sakna honom och ångarde att jag dumpade han... men det gick över men nu har det kommit tillbaka, och ibland så känns det som om jag kommer bryta ihop vilken sekund som helst.. Men själv så vet jag att jag aldrig kommer att göra det för jag har mina underbara vänner, ni vet vilka ni är och jag vill bara säga tack för att ni finns där för mig och hjälper mig genom det här, ni betyder mest, vad skulle jag gjort utan er?:)